Minnestavla!

Här har jag gjort en minnestavla över en liten kisse som förgyllde vår familj i 3 år.

Det här är hans historia.

Det var en kall dag i slutet av november (20 minusgrader) och min son hade just fyllt 3. Jag skulle gå och hämta posten när jag möter en familj på promenad, de hade en liten flicka i en pulka och efter dem kommer en liten rödvit katt jamandes. De stannar och frågar mig om det är min katt, jag blir lite förvånad för jag trodde ju det var deras kisse. Jag svarar nej och de går vidare.

 Katten stannar hos mig och jag böjer mig ner för att klappa katten. Det var i princip ett litet skelett med päls, Jag har aldrig känt en magrare katt. Jag tog upp honom och gick in. Jag stängde in honom i badrummet för att fånga min egen katt, en mycket bestämd dam på 12 år. Hon ville minsann inte ha nån strykar katt i sitt hus. Hon stängdes in i sovrummet. 

Jag gick tillbaka till badrummet och hade med mig lite kattgrädde på ett fat. När jag ställde ner fattet gick katten fram och började hugga i sig grädden. 

När jag stryker honom över halsen ser jag att han har halsband och han är tatuerad i örat.  Tänker att det va ju tur då finns det ju någon som saknar honom. När han fått i sig grädden och blivit varm så vill han inte lämna mig ur sikte så jag måste ju lösa det här med den andra katten.

 Jag stoppar in hittekatten i kattburen och bär in honom i sovrummet till den andra katten. Hon är inte alls nöjd och går fram och fräser högt. Jag säger till henne att sluta och hon blir sur och gömmer sig under sängen. Jag släpper ut hittekatten och han går och nosar henne rakt i ansiktet stångar på henne och går ut från sovrummet! Jag trodde inte det var sant. Hon blev så chockad att hon satt kvar där i flera minuter.

 Jag gick upp till datorn för att kolla hans nummer i örat mot de register som finns och ringde polisen för att anmäla att jag hittat en katt. Hittekatten som satt bredvid mig hela tiden somnade sittandes så jag tog sonens lilla fåtölj och lade ett fårskinn i den och katten ovanpå. Han spann och somnade.

Jag ringer polisen och berättar vad som hänt. Hon upplyser mig om att Katter hamnar under hittegodslagen och det innebär att de tillfaller upphittaren om inte ägaren hör av sig inom tre månader, de har ju inget egentligt värde!!!!!!!!!!! Vad!!!!!! Jag lämnar i alla fall mina uppgifter och signalement på katten samt numret i hans öra.

 Min son som sovit middag under allt detta vaknar ock kommer upp till mig och ser katten, han funderar en stund och frågar vad det är för en katt och jag förklarar att han gått vilse, Vilsekatten säger sonen och så var katten döpt! "Vilse" Jag ringde min sambo och förvarnade att vi hade en extra katt hemma och hans svar va enkelt ok.

 De närmaste dagarna gick ut på att få min gamla tantkatt att acceptera en ny kisse och det gick galant. Vilse struntade i hennes försök att vara sur och nosade och slickade på henne trots protester från henne och efter fem dagar sov de tillsammans!! Efter de var de alltid tillsammans. Dagarna gick och blev till veckor och månader, Jag tittade nästan varje dag på sidor med saknade katter och register men det fanns ingen katt med Vilses nummer eller signalement. Nu började jag bli orolig att jag faktiskt skulle hitta en ägare, han var ju "vår" nu. När tre månade gått kunde vi andas ut och verkligen kalla honom vår Vilse! 

När våren kom ville han gå ut och det fick han, med ett nytt halsband, försäkrad och registrerad. Han kom hem med den ena sorken efter den andra och avmaskningskontot blev högt. Jag tänkte att med en pingla i halsbandet kanske det skulle det bli svårare för honom men inte. Det fortsatte komma stora sorkar så jag satte dit en pingla till. Det fungerade inte heller så han fick behålla pinglorna och fångade sork ändå. Han kom i fullfart när jag visslade på honom. När han ville komma in satt han på trappräcket och tittade in igenom hallfönster. Tantkatten (Bagheera) satt inne och väntade på honom och jamade när han satt där så jag skulle släppa in honom. 

Ibland var han försvunnen över en natt eller hela dagen och då måste jag ut och leta och jag hittade honom i grannens husbil 3 ggr, i ett förråd 2 ggr och en annan granne hittade honom i sin klädkammare 1ggr så jag började förstå hur han kommit vilse från början. 

Vi fick tre roliga och mysiga år med lille Vilse. 

Sen kom dagen då en av grannarna knackar på dörren och frågar om sonen är hemma. Jag går ut på trappan för jag tänker att sonen gjort nåt hyss. Jag stänger dörren och säger "ja han är hemma har han gjort nått hyss" Nej säger grannen och visar ett tomt halsband med 2 pinglor. 

Det svartnar för ögonen och jag hör hur han berättar att det ringt på hans dörr och en man sagt att han kört på en katt men inte fått tag på oss. Han hade katt själv och ville inte att den skulle bli liggandes på vägen så han tog med sig katten men lämnade halsbandet för att vi skulle få veta.

 Jag grät i timmar och sonen reagerade knappt först men när han skulle sova kom tårarna och vi grät. Jag sa att Vilse kommit till katthimlen och sonen sa att "då får han träffa Selma" (en labradortik som vi varit dagfamilj åt) 

Bagheera satt i 6 månader i trappan och tittade mot hallfönstret för att vänta på Vilse skulle vilja komma in och hon sprang fram varje gång hon hörde något som pinglade.

 Sedan har saknaden kommit och gått och för ett halvår sedan frågade sonen om jag inte kunde göra en tavla med Vilse för han höll på att glömma honom. Självklart gjorde vi en tavla och här är resultatet. Den hänger på sonens rum och han tar ner den ibland och kramar den.